Lite som Edward Scissorhands

Spenderade helgen hos mamma som bytt lägenheten med den fantastiska utsikten mot villaområde. När jag vandrar runt i kvarteren kan jag inte låta bli att tycka att det känns så surrealistiskt. Alla dessa idylliska pastellfärgade lådor till hus. I min fantasi blir grannarna snabbt dysfunktionella familjer fyllda av mördare. Hur det i Nummer 14 bor en man som kidnappat sin egen dotter och har henne inlåst i källaren. Att frun i Nummer 17 planerar att giftmörda sin make eftersom att hon har upptäckt att han har en stor förmögenhet som han fått genom sitt pokerspelande men som han inte låter henne veta om då han köper saker till sin älskarinna för pengarna. I Nummer 10 däremot så bor det en ensammen liten tant med tio katter som ägnar sina dagar åt att titta ut igenom den neddragna persiennen och göra anteckningar om alla som går förbi. Allra mest skriver hon om den lilla gubben som bor mitt emot i Nummer 9 och som har döda krukväxter i fönstret och massa slipsar hängande från lampan i taket, de får han av sin son i julklapp varje år men eftersom att han aldrig använder slips så planerar han att sy ett tält av dem. Men tillsvidare får de hänga över lampan.

Sen har vi familjen som aldrig kan bestämma sig. Allting måste beräknas och övervägas noggrant. Testas och utvärderas innan några beslut kan tas. (Bilden är förvisso från i augusti, men det ser fortfarande likadant ut. Regnar bara lite mer.)