torsdag 1 augusti 2013

Fler och fler som jobbar mer och mer

Läste krönikan Vi jobbar skiten ur oss eller får inte jobba alls. Jag sysslar som vanligt mest med retroaktiv mediebevakning, men har inte ni heller läst den innan så gör det.

Jag jobbade mina sista dagar i London i helgen, och har nu framför mig några veckor semester. De senaste månaderna har jag haft en arbetsvecka som snittat runt 50-60 timmar. Nästan 150%. Nu har jag dessutom jobbat inom restaurangbranschen så det är inte så att min spetskompetens gör mig oersättlig.

Krönikan hade flera poänger om hur de som har jobb jobbar allt mer. Antalet övertidstimmar i Sverige ökar samt stressen på jobbet då det blir allt mer att göra. Samtidigt som arbetslösheten är fortsatt hög och många inte får något jobb över huvud taget.

Denna utvecklingen är ett jätteproblem. Framförallt så tycker jag att det är ett stort problem att det i princip inte finns någon kritik mot att vi jobbar mer och mer. Arbetslinjen lyfts fram som det enda rätta och alla riksdagspartierna pratar om vikten att skapa nya jobb.
När man tänker på det. Hur stört är inte det. Vem fan vill skapa mer jobb? Vi sitter så fast i vårt ekorrhjul att vi inte tänker på varför vi jobbar. Målet i samhället borde vara att vi ska jobba så lite som möjligt. De jobb som måste göras borde vi fördela mellan fler så alla kan jobba mindre. Vi har haft enorma tekniska framsteg som har effektiviserat arbetsuppgifter vilket vi skulle kunna utnyttja till att jobba färre timmar.

Att införa en fritidslinje, vilket nämns i krönikan, känns som ett betydligt mer lockande koncept. Det är något vi borde hitta tillbaka till.
För som den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss (1881–1977) sa:
”Om målet med samhälls­utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

För det har varit ett politiskt mål. Att använda den tekniska utvecklingen och tillväxten för att förkorta arbetsdagen till det att människor skulle kunna jobba några få timmar om dagen för samma levnadsstandard. Det har vi helt glömt bort, istället använder vi den tillväxten för att kunna byta ut våra mobiler varje år. Nej, mindre jobb och mer fritid säger jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar